söndag 21 september 2014

Morgonfritids


Parkerar bilden vid skolan några minuter före sex. Det är dimmigt och solen är på väg upp bakom lövskogsdungen. Snart börjar min arbetsdag och den slutar ungefär vid mellisdags. Då är vårat fritids öppet ytterligare tre och en halv timme.
Jag öppnar fritids varannan fredag och några mornar när skolan är stängd och vi har heldagsfritids. Vi är två av fritidspersonalen som turas om att öppna på fredagar och naturligtvis kan vi inte vara kvar dessa eftermiddagarna när vi som bäst behövs. So.m ersättare för oss arbetar en av skolans elevassistenter. Det fungerar bra men det kostar för mycket med extra personal. Och ännu mera extra personal blir det eftersom det är skolans personal som måste öppna de andra fyra mornarna
Varför blir det då så här?
Jo, precis som alla andra fritidshem skall vi erbjuda 12 timmars fritidsverksamhet, från klockan 6 till 18. Men vår skola är en liten skola med få elever och det genererar inte tillräckligt med pengar för att kunna bedriva en fullgod verksamhet - rätt behörighet, stöd till elever med särskilda behov samt lika mycket omsorgstid som stora skolors fritidshem -  på fritids och i skolan. Men vi försöker ändå och det för med sig att det är svårt att hålla den budget som regionen har tilldelat oss.
Politikerna här på ön har bestämt att de små skolorna på landet skall få finnas kvar. Det är vad de flesta innevånare vill. Två av skolorna bedöms att vara så små att de får extra bidrag. Övriga måste klara sig trots sviktande elevunderlag och om budgeten överskrids hotar regionen med tvångsförvaltning. Snacka om att sätta strypkoppel på våra rektorer!
Jag tycker att det är ett bra beslut att behålla skolorna på landet men politikerna måste tänka större!
Vi måste ha fler elever till vår skola. Det kan vi få om det bland annat görs möjligheter för familjer att kunna bo här genom att det planeras för och byggs lägenheter samt att kollektivtrafiken utökas så att det går att pendla till arbeten åt båda hållen. Det måste till ett nytt tänkande, till exempel att inte alla som vill bo landet kan bo i egna hus och bostadsrätter, där regionen slutar köra på i samma gamla traktorspår.
Vårat fritidshem och vår skola ligger i en socken med en fantastisk miljö för barn att växa upp. Här finns även förskola och affär, idrottsförening, barn-och ungdomsverksamhet i Folkets Hus och i kyrkan, fina skogar och badplatser.
Endast 23 km från Visby. Det måste väl räknas som bekvämt pendelavstånd?
Funderar mycket på det här men vet inte hur jag skall göra min röst hörd.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar